En sak jag tänkt på. Jag brukar ju alltid säga att det här livet är ingen tävling! Men det är så många som verkar tro det. Det går nog bra att säga nej, nej det vet jag väl, och sen ånga på i samma tempo och prestera och prestera och prestera...
Men jag vet - för jag känner det före alla tankarna, alla känslorna och alla idéer jag har om detta livet. I hjärtat eller själen eller kalla det vad du vill, så finns där en fullständig säkerhet att DET ÄR INGEN TÄVLING! Och det är så befriande.
Men. Jag har en fråga, en sak jag tänkt på. Om man nu tror att det är en tävling, vem vinner då? Den som dör först eller den som dör sist?
2 kommentarer:
Mmmm, när jag kikar i mina LinkedIn-listor, på mina klasskompisar från högskolan och det bara står CEO, vd, managing director, Managing hit och dit... så blir jag lite avundsjuk. Dessutom är de snygga och har schyssta liv för övrigt. Orättvist. Fast i den här staden finns inte de jobben. Och vi flyttade ju hit för livskvalitetens skull. Så jag borde inte vara avundsjuk. Sjukt va.
Helt övertygad om att de vinner som har förstått att njuta av livet bäst o då njuta av vad naturens helande kraft, njuta av det enkla vardagliga, förstånd att uppskatta det vi har, det lilla... för att därmed förstå vår litenhet i det stora... *skrattar*
Fr en som lämnat allt vad tävlingar, karriär o stress heter *kram*
Skicka en kommentar