Hösten, luften är så klar att den känns. Som att andas in och nästan lätta. Hösten är lugnet där alla sommarljuden finns där men inte hörs. De passerar så lätt att de nästan inte märks, men finns att ta fram om jag vill. Färgerna intensifieras av den klara luften och havet blir sammetsblått. Det finns inget så intensivt blått som havet på hösten. Nästan overkligt. Lusten att bara slänga sig i och omslutas av mjukt, mjukt sammet.
Skogen andas och sprakar. Hösten är liv som rörs så tyst så lätt så bråttom att leva innan frosten.
